Hundkex kommer lastat
Jag och min sambo bestämde oss ganska tidigt för att inte skaffa barn. Det hade aldrig känts rätt och vi var oroliga att ta ett så stort beslut och sedan ångra oss. Många vänner hade skaffat och det var vi glada för, men vi ville inte följa i samma spår. Däremot hade vi länge talat om att skaffa hund. Vi visste inte riktigt vilken ras. Vi visste egentligen inget mer än att vi båda tyckte att det hade varit mysigt.
Så en dag fick jag ett konstigt telefonsamtal från min sambo. Hon ringde mig på jobbet, vilket är oerhört ovanligt. Hon frågade hur läget var och hur länge jag skulle jobba. Jag svarade att jag jobbade som vanligt och det var då hon bad om en annorlunda tjänst. "Kan du plocka upp lite hundkex på vägen hem?". "Hundkex?" upprepade jag och hon svarade bara med ett "ja, precis". Nog för att jag visste att hon gillade att ha blommor hemma. Jag gick förbi en äng med hundkex varje dag och jag antar att det inte vore ett problem att ta hem. Jag bekräftade ordern, lade på telefonen och återgick till arbetet. Hundkex skulle det få bli.
På vägen hem klev jag ut på ängen med rädsla att bli attackerad av en mängd olika djurarter. Jag plockade ett par nävar hundkex. Tänkte att det skulle bli fint att låta de stå på vårt stora matbord. Plockade några hundkex till för säkerhets skull. Nu skulle hon bli nöjd, den lilla floristen där hemma.
Jag gick hemåt med den stora buketten i högsta hugg. Klev in genom dörren och kunde inte se eftersom den var mitt i ögonhöjd på mig. "Köpte du hundkex?" frågade hon. Jag reagerade på att hon frågade om jag köpte. Sa att jag aldrig skulle betala en krona för hundkex eftersom hela ängen var full. Hon skrattade till och sa med en oerhörd glädje i rösten att hon inte menade sådana hundkex. Jag stannade till, sänkte ner buketten så att jag kunde se ut över lägenheten. Där satt en liten, brun sak med stora öron och stora ögon och tittade på mig. Jag var såld direkt.
Ja, och sedan fick jag förstås kila iväg och köpa hundkex som faktiskt passade till en hund.
