De som jobbar med barndans
Ni vet att jag är en person som slår slag för saker och personer till höger och till vänster. Det ligger i hela min personlighet att vara sådan. Jag hyllar och jag sågar. Det är det jag gör, ständigt och jämt, och jag kan inte hindra mig. Idag ska jag som vanligt slå ett slag för något, men denna gång handlar det om något nytt. Jag vill nämligen slå ett slag för de som arbetar med barndansen som min dotter går på.
Jag vet inte, men jag känner på mig att dessa personer sällan hyllas på det sätt som jag tycker att de förtjänar. Barndans är inte en barnlek. Eller ja, det är det väl på något sätt. Men det är i alla fall inte en lätt barnlek. Barndans handlar om att få ett gäng barn i 5-årsåldern att göra som man vill under en viss stund. Denna stund är, för så små barn, väldigt lång. Detta gör de alltså en gång i veckan, de proffs som kör barndansen. Jag förstår inte hur de orkar. Jag kan verkligen inte förstå.
Jag väljer att hylla dem en och en. Vi börjar med ledaren för barndans, den äldste av de alla:
Caroline
Jag vet inte hur gammal hon är men jag skulle gissa att hon är runt 20. Hon har hållit i barndans sedan vårt första barn gick där för ett par år sedan. Det verkar vara ett stort intresse för henne och det är vi alla glada för. Hon gör det nämligen med bravur. Hon är auktoritär utan att på något sätt vara överdrivet bossig. Hon får barnen, deltagarna i hennes barndans, att känna sig både sedda och motiverade. Det är väldigt imponerande och jag tror att hon kommer att bli en stor ledare när hon blir äldre. Ja, om hon inte satsar helhjärtat på barndans – vill säga.
Kristoffer
Kristoffer är vår äldste sons bästa vän, så han är bekant såväl för oss som för de barn som går i barndans. Ett sant proffs på det han gör, det är han. Han började som assistent till Caroline men håller nu i vissa klasser helt själv. Det är roligt att följa utvecklingen. Han har tagit många steg sedan jag först såg hans nervösa stapplande sådana.
Jag hinner inte komma in på fler i barndans-gänget idag. Tiden rann iväg och jag måste springa. Jag lovar dock att återkomma med fler nästa vecka. Då hörs vi igen!
